I lördags var det alltså dags för det första delmålet i min tjejklassiker, nämligen tjejvasan. Jag och Samuel kom upp till Mora på fredag kvällen där vi bodde i en husvagn tillsammans med min svägerska Lina och hennes man Henrik. Det var rätt nervöst på kvällen men efter experthjälp med vallan, trevligt sällskap och lite pasta så kunde jag ändå sova gott på natten.På morgonen bar det av mot starten i Oxberg. Först kollade vi på när Lina startade och ca 2 timar senare stod jag själv i startfållan. På inrådan från Henrik hade jag ställt mig längst fram i mitt startled. Jag var trots allt inte överdrivet nervös just då. Jag funderade bara lite på hur fort det skulle gå i starten. Skulle jag kanske trassla in mig i stavarna, ramla omkull och bli överkörd? Efter en ganska lam uppvärmningsgympa ledd av två tafatta killar och efter att ha sett vinnaren på storbildskärmen ljöd till slut vårt startskott. Min oro var obefogad (jag ramlade inte) och starten var ganska lugn. Jag halkade dock bak från min första placering ganska snabbt men det hade jag räknat med.
Första etappen var ganska backig och jag hade lite bakhalt, men efter att ha lagt på lite xtra fästvalla kändes det bättre. Men vilket gliiid jag hade! Jag har aldrig fått sån fart innan. Jag gled till och med förbi folk i vissa uppförsbackar. Det tackar vi Henrik för! På grund av glidet gick det mycket lättare att staka än det gjort på träningen. Vilken skillnad! Så jag varvade stakning och stakning med frånskjut största delen av loppet. Däremot gick det inte att springa upp för de branta backarna på grund av allt folk. Så jag fick snällt saxa som alla andra.
Jag klarade faktisk nerförsbackarna utan allt för många fall och jag blev aldrig påkörd som jag varit nervös för innan. Däremot lyckades jag tappa ena skidan TVÅ gånger! Hur det gick till vet jag inte men jag antar att en stav kommit åt min bindning på något vis.
Jag upplevde första och sista milen som jobbigast. Den mittersta gick faktiskt rätt lätt. Formen varierade ganska mycket under loppet. Vissa stunder kände jag att jag bara var i vägen och stoppade upp folk. Andra stunder ville jag nästan skrika "Flytta på dig kärring!". Det var svårt att veta vilket spår jag skulle åka i. Det var fyra spår i bredd och snabbast skulle åka till vänster och långsammast till höger. Problemet var bara att när jag låg i vänsterspåret var jag i vägen och flyttade jag ett spår åt höger gick det alldeles för långsamt för mig. Så jag bytte lite hej vilt fram och tillbaka.Samuel, Lina och Henrik följde mig på olika ställen under loppet. Det var roligt att få lite peppning och hejande längs vägen.
De sista två kilometerna var otroligt jobbiga och till och med när jag svängde in på upploppet och såg målgången kändes den väääldigt långt bort. Men fram kom jag till slut och det kändes härligt! Sista biten låg jag faktiskt i vänsterspåret hela tiden utan att bli omkörd. (stolt!) Resultatet på 3 timmar och 39 minuter blev jag nöjd med. Mitt mål var att slå 4,20 som jag hade på träningen och det lyckades jag med!
Sedan blev det medalj, skidinlämning och buss till duschar och ombyteskläder. Jag är riktigt imponerad över hur bra allt flöt på. Jag behövde inte vänta på bussen, jag hittade mina grejer lätt som en plätt och det fanns till och med varmvatten att duscha i! I omklädningshallen och på bussen var det riktigt trevlig stämning och alla pratade med alla.
Lite omtöcknad men behagligt avslappnad slöt jag sedan upp med Samuel, Lina och Henrik i vasaloppstältet och åt en riktigt god och välbehövlig middag. Samuel var så gullig, han hade hämtat ut mitt diplom och köpt en jättefin t-shirt till mig som minne. Sedan bar det av tillbaka till Oxberg för att hämta bilen och sen vidare ner till Jönköping igen. Det har nog aldrig varit så skönt att få krypa ner i sängen som det var när vi kom hem. Jag var glad att det var söndag dagen efter så vi kunde sova ut. Förutom kramp i vänster vad mitt i natten (borde kanske stretchat...)och en hel del träningsvärk i armar och mage så har kroppen känts bra efteråt.
Det blev visst ett ganska långt inlägg det här men det var mycket som skulle få plats.
Nästa delmål är tjejvättern den 12 juni och jag har nu bokat mitt fösta spinningpass... :-)
Mot nya mål!






