Stakåkning!

Efter att ha varit i Idre och fått experttips av min svägerska har jag fått i uppdrag att träna mer stakning. Tydligen kräver det inte lika mycket energi som att diagonala. Det var inte vad jag trott direkt. Jag har tyckt att stakning är det absolut jobbigaste sättet att ta sig fram på skidorna. (Det kan i.o.f.s. ha berott på att jag använt helt fel teknik och böjt för mycket på benen med mera.)
Men med de nya tipsen i tankarna gav jag mig upp på huskvarnaberget för lite stakträning efter jobbet idag. Jag körde 12,5 km, vilket tog 2 timmar. :-) Jag varvade stakning och stakning med frånskjut. Jag försökte verkligen att bara diagonala i de brantaste uppförsbackarna. Visst, det gick inte fort och jag fick stanna och pusta och dricka många gånger men det gick ändå över förväntan. Mot slutet av passet kände jag att jag kom in i nån slags rytm och det flöt på jättebra. Jag känner mig riktigt nöjd.

I går kväll när vi kom hem från Idre hade jag fått ett nummer av Vasalöparen. Det kändes roligt! Den fick posera här på bloggen tillsammans med mina nya skidvantar med rosa blommor som jag fick av Samuel i present. Men nu känner jag verkligen att det börjar närma sig på allvar. Jag ska tokträna för att lära in den rätta tekniken så mycket som möjligt nu.

Ps. Bilder från idreresan kommer inom kort... ds.